- Project Runeberg -  Vid gassken och dagsljus : Bilder ur teaterlifvet /
122

(1885) [MARC] Author: Wilma Lindhé
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

fråga henne, anskaffade den skickligaste lärare, som
fans att tillgå.

Det visade sig snart, att Laura egde en ovanlig
musikalisk begåfning.

»Dina skalor ocn öfningar döda mig, jag står
inte ut längre», klagade Regina ofta vid Lauras
öfver-spelning.

»Hon kan spela öfver nere hos mig», sade
mormodern en gång; »det vore mig ett nöje.»

Regina svarade ej strax. Hon var i sitt innersta
hjerta afundsjuk öfver den kärlek, alla visade den
gamla. Till och med att se Lauras hängifvenhet för
mormodern plågade henne, och hon tyckte ej om att
barnen vistades för mycket i undre våningen; men
att blifva qvitt Lauras klink var en allt för stor vinst
för att hon ej skulle gå in på förslaget.

»Efter hon nödvändigt skall spela, så är det
kanske bäst», svarade hon omsider. »Det kan blifva
hennes födkrok kanske, om hon är flitig.»

Efter denna dag spelade Laura med gladt sinne,
viss att mormodern aldrig tröttnade att höra äfven
de enformigaste löpningar och skalor.

I skolan gick det äfven framåt, men sina lexor
läste hon mest öfver om nätterna, emedan hon ej
fick tid dertill om dagen.

En gång, då Emar funnit henne
storgråtande öfver en försummad lexa, föreslog han, att hon
skulle läsa öfver om qvällarne, sedan modern lagt sig.

»Och det tror du skulle gå», svarade Laura
snyftande. »Hon har ritat linier på ljuset, hon profvade
en qväll hur mycket som gick åt medan jag klädde
af mig, och sedan får jag aldrig bränna en hårsmån
mera.»

»Det skola vi väl bli två om», svarade han
uppmuntrande.

Om aftonen, när modern vände ryggen till, räckte
han Laura en liten ljusbit, som han snattat ur
handkammaren, och hvilken hon skyndsamt stack i sin
ficka. Efter denna dag förvandlades många af de

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:14:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lwgassken/0126.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free