- Project Runeberg -  Vid gassken och dagsljus : Bilder ur teaterlifvet /
123

(1885) [MARC] Author: Wilma Lindhé
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

slantar, Regina skänkte sin älskling, till
belysnings-medel vid Lauras nattliga studier.

Hon satt till en början upprätt i sängen, med
ljuset i handen, färdig, om så behöfdes, att
ögonblickligt släcka och gömma det i bädden; men snart
bortlades all försigtighet, då mostern ej längre gjorde
några nattliga besök, utan nöjde sig med att det ljus,
hon bestod, aldrig var brändt örver den tillmätta
linien.

Regina hade dessutom fått ett bekymmer, som
helt och hållet upptog hennes tankar och gjorde att
hon egnade Laura mindre uppmärksamhet: Einar
visade ingen håg för handeln.

Visserligen gick han dagligen på kontoret, men
han var liknöjd och tanklös, lemnade ofta arbetet
halffärdigt och öfvergaf sin pulpet före någon annan.

Allt sedan han föddes hade modern i tankarne
sett honom som chef för firman. Köpmannens yrke
var det enda, hon aktade. Alla hennes förfäder hade
egnat sig deråt, gift sig med köpmansdöttrar och
uppfostrat åtminstone äldste sonen till sin efterträdare.

»Han duger inte till affärsman», förklarade
Miin-ther redan då Einar var blott tio år gammal.

»Duger inte», inföll Regina, såraa vid tanken på
att det kunde finnas något i verlden, hvartill hennes
gosse ej skulle duga.

Allt som åren gingo kom hon dock till den
sorgliga vissheten, att hur det än kunde vara med
dugligheten, saknade han åtminstone all håg för affärs-

»Tala ej derom, det är väl nog om Ludvig egnar
sig deråt», svarade mannen med häftighet, hvaije
gång hon försökte vidröra detta ämne.

Regina hoppades, att han vid mognare ålder skulle
visa mera förstånd, men hon kunde ej hindra, att han
hängde öfver boken till sent inpå natten och alltid
helst vände samtalet på konst, litera tur och tidens
tuer och mer frisinnade idéer, som af henne ansågos
lör dåraktiga och öfverspända.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:14:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lwgassken/0127.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free