- Project Runeberg -  Vid gassken och dagsljus : Bilder ur teaterlifvet /
124

(1885) [MARC] Author: Wilma Lindhé
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Hon hade gladt sig åt hans redan som barn
visade viljekraft och mod, gladt sig åt att ändtligen i
honom få se en man, till hvilken hon kunde blicka
upp, men dock aldrig tänkt sig honom med en vilja,
starkare eller motsatt hennes egen. Det fans också
ögonblick, då hon med svartsjukans olidliga (jval
tyckte sig märka, att hon ej var eller skulle blifva
den, som hade största väldet öfver honom.

* *

*



»Spela några af Mendelssohns Lieder, Laura», bad
Einar en afton nere hos farmodern.

Det var på senhösten och hade regnat hela
dagen. Genom de med luckor tillstängda fönstren
trängde ljudet af stormen, som hven utanför och förde
kastanieträdets grenar mot hvar andra i rastlösa,
enformiga rörelser. Stundom smattrade det till mot
rutorna vid en häftigare regnby, och man inbillade sig
nästan känna, huru vindstötarne skakade hela huset.
En kolhög flammade i den öppna spiseln och spridde
sitt sken öfver taflor, statyer och böcker, öfver flygeln
vid ena väggen, öfver blomstergruppen mellan
fönstren och öfver den gamla, som satt i sin gungstol,
insvept i en mjuk schal och med ett förnöjdt leende
på de tunna läpparne.

Laura hade slagit sig ned på en pall vid hennes
fotter, smekande hennes skrynkiga händer. Hon
hade en lång stund blickat upp i hennes ansigte och
undrat öfver huru det var möjligt att se glad och
fridfull ut, då man var så gammal och hade så litet
qvar af lifvet, detta härliga, okända lif, som låg
framför henne sjelf som ett efterlängtad t, väntande Eden.

»Mormor», sade hon, »skulle du inte vilja lefva
om ditt lif?»

»Nej», svarade den gamla vemodsfullt och strök
smekande flickans mörklockiga hår, som ständigt ville
falla ned öfver pannan. »Jag är lika glad öfver hvad
som ligger bakom mig, som du öfver hvad du väntar
och hoppas.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:14:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lwgassken/0128.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free