Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Yid dessa ord sänkte Laura sitt hufvud och föll
i djupa tankar.
Regina satt i soffans mörkaste vrå bakom
divansbordet och stickade, under det hon eme^anåt
betraktade Einars ansigte, på hvilket ljusreflexerna spelade
der han satt framför eldstaden, djupsinnigt stirrande
in i glöden, som knastrade och föll till sammans.
Han hade samma stränga profil som modern, och
äfven hennes mörka, raka, något oböjliga hår; men i
hans ögon låg något ömt, passionerad?, som ej fans
i hennes, och ehuru hans läppar stundom kunde
sammanpressas liksom af en okuflig energi, spelade oftast
omkring dem samma drag af vekhet och godhet, som
utmärkte fadern. Han var lång och kraftfullt bygd,
och ett lätt fjun skuggade öfverläppen; men detta
oaktadt såg han ovanligt barnslig ut för sin ålder,
»fylda sjutton», som han med stor belåtenhet berättade
för hvem som ville höra på.
Laura reste sig ögonblickligen, när han bad henne
spela, gick till pianot och böljade ett af hans
älsk-lingsstycken.
Det var nästan mörkt i rummet. Reginas
strump-stickor, som rasslade mot hvar andra, och stormens
tjut utanför ackompagnerade musiken, som fortfor
utan afbrott; ty när Laura kom till pianot, glömde
hon sig qvar och spelade stycke efter stycke.
Emar hade ändrat plats och satt sig i närheten
af flygeln, så att han kunde se hennes ansigte och
händer. Med hufvudet stödt mot handen,
öfverlem-nade han sig åt ljufva drömmar. Han älskade musik
nästan med passion, tårar uppstego, utan att han viste
det, i hans ögon, och då non slog det sista
bortdö-ende ackordet, böjde han sig ned, fattade hei^nes hand
och förde den sakta öfver sin panna.
»Ingen i verlden spelar så som du», sade han med
dftmpad röst.
Kegina hörde dock yttrandet, strök häftigt eld
en tändsticka, och inom ett ögonblick upplystes
rommet af skenet från lampan på divansbordet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
