- Project Runeberg -  Vid gassken och dagsljus : Bilder ur teaterlifvet /
129

(1885) [MARC] Author: Wilma Lindhé
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Under våldsam sinnesrörelse hade han slutit henne
i sin famn, och hon hade gång på gång slagit sina
aTmar om hans hals och kysst honom, liksom ville hon
aldrig släppa honom ifrån sig, och dock stodo de,
sedan de första stormande känslorna lagt sig, som
fullkomliga främlingar gent emot hvar andra.

Han kunde ej rätt fatta, att den lilla flicka, som han
så föga bekymrat sig om och ej tänkt på annat än
som det barn, han villigt lemnat ifrån sig i sin
allt uppslukande sorg öfver moderns död, vuxit upp
till en smärt, högväxt jungfru, hvars själfulla ögon
forskande betraktade honom, liksom kunde de läsa i
djupet af hans själ.

Han kände sig beklämd och förlägen inför henne,
och hon hade tänkt sig honom helt annorlunda:
ungdomlig och strålande, liksom i hennes drömmar, och här
stod han, vacker ännu, men med slappa, härjade drag
och glanslösa, rödsprängda ögon, som undveko
hennes blickar.

En oförklarlig känsla af vemod bemägtiga^e sig
hennes själ: detta återseende, hvarefter hon längtat
dag och natt, var ej sådant hon väntat det.

Regina stod fast vid sitt beslut att ej följa med
på aftonens representation, och egentligen voro alla
glada deröfver.

Ludvig, som ej var särdeles angelägen att gå dit
och dessutom önskade ställa sig väl med modern,
erbjöd sig genast att stanna hemma, då den stora
striden i teaterfrågan egde rum, hvilken slutade med att
Regina i högsta förbittring lemnade rummet och
fljrdde ut till köksregionerna, förklarande, att hon
åtminstone ville visa, att hon hade sitt förstånd i
behåll och höll sig för god att uppmuntra en sådan
syndig lek.

Laura och Einar gingo hela dagen liksom i
feber, först af fruktan att Keginas vflja kunde blifva
den rådande, sedan af längtan efter det vidunderligt
härliga, aftonen skulle medföra.

I andlös spänning sutto de några timmar senare
i den fullsatta teatersalongen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:14:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lwgassken/0133.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free