Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bullret af de inkommande hade tystnat.
Instrumenten stämdes, och inom ett ögonblick brusade den
härliga Egmonts-ouverturen genom rummet. Laura
kände hvarje ton, och dock var det något nytt, fullt
och mägtigt gripande; hon hade aldrig förr hört en
orkester.
För ett ögonblick glömde hon att betrakta ridån,
som skilde henne från härligheten innanför, märkte ej,
att gasen nedskrufvades, och vaknade först upp, då
hon hade framför sig den lifliga bågskjutningsscenen
i första akten.
Hon, som alla andra, skrattade åt Jetter,
skräddaren, skrattade bara hon såg på hans oemotståndligt
komiska personlighet, hans runda, skinande ansigte
och korpulenta gestalt. Hans tunna och pipiga röst
gaf en anstrykning af löjlighet äfven åt den
obetydligaste mening, han yttrade; men då Laura såg och
hörde honom, vaknade småningom ett gammalt, länge
insöfdt minne. Denne man hade hon ofta sett, han
hade fyirit henne på sina armar, gjort sig till hennes
lekkamrat och narrat modern att le, äfven då hon
varit som sorgsnast.
Namnet mindes hon ej och sökte ifrigt efter det
på affischen.
Herman v. Zandt stod der. Det blef varmt kring
hennes hjerta, det lilla rummet, der modern lefde och
dog, stod så tydligt framför henne.
Snart var hon dock inne i pjesen, njutande med
oerfarenhetens ofördunklade illusion.
Hon viste, att fadern ej var med under denna
akt, och hade tänkt sig den endast som förspelet till
hvad som skulle komma; men under scenerna mellan
Clärchen, dennas mor och Brackenburg greps hon
redan af hänförelse och fattade häftigt Einars arm för
att han skulle känna med henne. Han satt med
ögonen hängande fast vid scenen, glömsk af allt omkring
sig, och spratt upp, liksom yrvaken, då hon vände sig
till honom.
Ridån föll, otaliga händer gåfvo sitt bifall till
känna, och derefter utbröt i hela salongen detta obe-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
