- Project Runeberg -  Vid gassken och dagsljus : Bilder ur teaterlifvet /
134

(1885) [MARC] Author: Wilma Lindhé
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Båda stannade tvärt. Laura stod framför dem i
en enkel hvit klädning och blickade med
glädjestrålande ögon på Zandts fula, af smink ännu örverdragna
ansigte.

Han studsade och gjorde en af sina ofrivilliga
komiska grimaser; men hans kamrat, tragikern Ketler,
bugade sig nästan till jorden och sade:

»Jag kan ej misstaga mig, det måste vara Erika
Walters dotter; ingen annan kan likna henne så.»

»Ja, jag är Laura Walter; morbror har lofvat, att
jag skall få träffa pappa.»

De båda männen sågo på hvar andra.

»Är det ej bäst att vänta till i morgon?» sade
Zandt med sitt oefterhärmliga leende.

»Gör det, min fröken», bad Ketler vördnadsfullt;
»er far är trött efter sin ansträngande rol.»

»Jag måste se honom bara ett ögonblick, jag
måste tacka honom», återtog hon med glänsande ögon.
»Morbror har lofvat mig det.»

»Det var kanske oförsigtigt», sade Miinther
betänksamt, »men nu får jag stå vid mitt ord.»

»Jag kände genast igen er, herr v. Zandt», sade
Laura blygt; »jag mins hur jag brukade rida på ert
knä och hur mamma skrattade åt edra roliga miner.»

»Ja», svarade han bittert; »det enda jag kan göra
är att narra folk att skratta . . . till och med då jag
sjelf velat gråta.»

»Mig mins ni väl inte?» frågade Ketler.

»Nej», svarade hon och såg upp i hans ansigte.

»Jag har haft den lyckan att känna er mor»,
återtog han; »man blef bättre bara af att se henne. Zandt,
visa du vägen till Walters klädloge», fortsatte han,
och gaf denne en blick af hemligt förstånd, »jag har
glömt något uppe i min och springer för att hemta
aet. Jag kan ej dröja», tillade han hviskande, »hon
väntar.»

Med lätta steg ilade Ketler in i Walters klädloge.

»Din dotter kommer hit», sade han brådskande, i
det han flyttade undan en halftömd konjaksbutelj och
några tomma. »Kan du taga emot henne?»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:14:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lwgassken/0138.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free