Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Ja visst, visst kan jag taga emot henne», svarade
Walter med osäker stämma.
»Bäst hade varit att ni ej träffats i afton», sade
Ketler, i det han gaf honom en forskande blick och
skyndade ut genom en sidodörr, då han hörde steg i
trappan.
Walter satt ännu i sin egmontsdrägt, men den
fjäderprydda baretten och kappan lågo slängda i en
vrå, sminket var i det närmaste borttvättadt och
ansigtet såg gammalt och förfallet ut.
»Pappa», ropade Laura och ilade emot honom; men
stannade tvärt. »Pappa», hviskade hon förlägen, liksom
inför en främling.
Han deremot tycktes ännu vara i besittning af
Egmonts mod, lefnadslust och älskvärda lättsinne.
»Det var rätt af dig, min unge, att titta hit upp»,
sade han muntert; »du ville se härligheten på nära håll,
förstår jag. Det är min glansrol, det här. Egmont
är min hjelte, min afbild, ser du!»
»Vi ville blott helsa», sade Miinther otåligt; »du
är trött, låt oss hellre träffas i morgon.»
»Hemma hos dig, nej tack! Nog har jag min skatt
der, men draken, ser du, draken! Annat var det förr»,
återtog han och lade tungt sin hand på vännens axel,
liksom behöfde han ett stöd; »mins du . . . mins du,
när du ännu var en glad gargon och jag ditt ideal ...
ja, just jag ... ett skönt ideal . . . eller hur?
Tycker du inte, att jag ser ut som ett ideal?»
En skrattparoxysm afbröt hans ord.
Laura stod häpen, stirrande på fadern.
»Låt oss gå!» bad Einar och fattade hennes hand.
»Nej», saae hon och slet sig lös, »inte ännu.»
»Det är inte något narrverk att spela Egmont, att
vara paradhäst, nu när jag är en bruten man», sade
Walter, liksom om ingen
du inte dricka ett glas för gamla minnen, Arvid?»
fortsatte han och såg sig omkring, under det han
famlade bland sminkburkarne på bordet. »Hvar är
buteljen? Den är min hjelp, ser du, och i qväll tog
skulle jag lyckas. Barnet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
