- Project Runeberg -  Vid gassken och dagsljus : Bilder ur teaterlifvet /
139

(1885) [MARC] Author: Wilma Lindhé
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

bragte sina lofstunder på kontoret och visade sig
endast vid måltiderna, som intogos under plågsam
tystnad; ijenstfli ekorna sågo förskrämda ut, och för
Laura var det en förfärlig tid. Hon vågade ej ens se
åt Einar, och så snart han kom in i rummet, sökte
hon finna något skäl att komma derifrån.

Regina förstod, att hon varit hans förtrogna, att
de hviskande samtal, de haft med hvar anara och
som afstannat när hon kommit in, gält hans
framtidsplaner. Detta fick Laura nu umgälla.

Sent en afton, då linien på ljuset redan var
utbränd och hon bort vara i säng, men satt vid ett nytt
ljus med Moliéres Tartuffe framför sig, kom Regina
till hennes förskräckelse in i kammaren. Lauras
första tanke var på ljuset, den andra på den förbjudna
boken. Hon reste sig upp för att möta
vredesutbrottet, men Regina tycktes ingenting märka.

»Laura», sade hon, »jag kommer för att bedja dig
om något.»

»Mig!» svarade denna förvånad och begagnade
tillfället för att sticka boken under sängtäcket.

»Du håller ju af Einar?»

»Ja», svarade Laura tveksamt; »mycket», tillade
hon, i det hon såg upp i mosterns ansigte.

»öfvertala honom att stanna hemma!»

Laura teg och såg ned.

»öfvertala honom; du kan det, och jag skall evigt
välsigna dig.»

»Jag kan inte, moster!» svarade hon med
skälf-vande läppar.

»Om du ber honom, stannar han, jag vet det»,
återtog Regina med en bitterhet, som det var henne
omöjligt att dölja.

»Jag vill inte!»

»Vill inte», utbrast Regina och gjorde en rörelse,
liksom ämnade hon i sin vrede kasta sig öfver Laura;
men denna stod lugn.

»Nej, det skulle bli hans olycka.»

Långsamt och med tunga steg lemnade Regina
rummet utan att se sig tillbaka.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:14:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lwgassken/0143.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free