Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Emellertid kom konfirmationstiden, och de
kring-sväfvande tankarne fingo ett annat mål. Småningom
upptogs hon mer och mer af de sanningar,
religionsläraren förklarade och uttalade på sitt enkla,
lättfattliga sätt.
Tidens vaknande tvifvel hade ej nått henne, hon
var en af de lyckliga, som aflade sina löften med full
tro, att det var något värdt att lofva och hålla, att
lefva och dö på.
Pessimisterna i sin vishet hade ännu ej hunnit
rifva ned himlen eller med skarpa stålspjut vända
upp och ned på jorden för att visa, att det gröna
gräset, de doftande blommorna endast vore ett
bedrägeri, som dolde den svarta myllan och de fula
krypen derunder.
Hon trodde på en högre magts ledning och hägn,
Eå bönens kraft att afvända fara och synd, på ett
ömmande lif, der belöning eller straff väntade henne,
samt på menniskans utveckling till en, gudsbelätet
sig allt mera närmande, för lycka och salighet
utko-rad varelse.
Derför var hon också på konfirmationsdagen, då
hon tyckte sig för hela liivet ingå ett förbund med
himlen, uppfyld af heliga känslor, och minnet af
modern stod klarare för henne än någonsin förut.
När hon om aftonen kom in på sin kammare,
som Regina prydt med blommor och friskt löf — det
var nu äter vår, liksom då hon för åtta år sedan kom
till sitt nya hem — låg det ett bref på bordet,
klumpigt och illa hoplagdt.
Förvånad såg hon på utanskriften, der
bokstäf-verna, stora och fyrkantiga, stretade åt olika håll.
»Från Maren», tänkte hon och smålog; men när
hon brutit förseglingen, en enda stor lackflod, fann
hon ett litet nätt försegladt bref, ombundet med ett
svart sammetsband, på hvilket satt ett guldkors,
an-bringadt liksom till sigill derpå.
Hennes fingrar darrade, då hon med klappande
hjerta lösgjorde och förde det till sina läppar.
Detta kors hade hon sett på moderns hals, sä långt hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
