- Project Runeberg -  Vid gassken och dagsljus : Bilder ur teaterlifvet /
143

(1885) [MARC] Author: Wilma Lindhé
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

kunde minnas tillbaka, och när denna dog — nu
mindes hon det tydligt — skimrade det ännu på den
hvita nattdrägten.

Hon bröt brefvet och läste:

»Min dotter, mitt enda, älskade barn!

Jag vet, att jag måste dö och lemna dig ensam!

Det är hårdt; jag hade så gerna velat leda dina steg
och skydda dig på din väg genom lifvet, hvars faror
och sorger jag känner.

Försök att minnas de läror, jag inpreglat hos dig.

Ack, att du varit äldre och rätt förstått dem!

På det kors, jag sänder dig, lofvade jag vid min
konfirmation att söka vandra på Herrans vägar och
tåligt bära de bördor, han behagade pålägga. Jag
har försökt — försökt af hela min själ, och kanske
räknar han uppsåtet som gerning.

Detta kors har varit liksom ett förbundstecken
mellan mig och min frälsare; kanske skall det äfven
blifva dig till tröst och hjelp, jag hoppas det!

Anklaga mig ej derför att jag skilt dig från din
faT och låtit dig uppväxa i din morbrors hus. Under
långa, sömnlösa nätter och ensamma dagar har jag ✓
tänkt och grubblat — o, om du viste huru —påhvad
som skulle vara bäst för dig. Det är ej från din far
jag vill skilja dig, utan från det lif han för, den
om-gifning, i hvilken han rör sig.

Barn, jag tänkte en gång att låta dig på detta
kors svära att aldrig egna dig åt teatern; men jag
har ändrat mig, jag begär ej ens ett löfte, du kunde
komma att bryta det, och jag vore då orsaken till ditt
brott.

Du vet icke hur mycket synd och elände, hur
inånga faror, lidanden och frestelser, som gömma sig
mellan kulisserna; måtte du aldrig få veta det!

Att du ärft din fars brinnande lust för
skådespelarekonsten, kanske också hans talang, fruktar jag
mer än allt annat, och om så är, vågar jag ej taga
ditt löfte; men min sista, min innerligaste önskan här
på jorden, min oaflåtliga bön — mins detta — är, att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:14:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lwgassken/0147.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free