Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
än åter drömlikt försjunken i återgifvandet af
Men-delssohns Lieder, eller fantiserande i oändlighet
öfver en melodi, som upprunnit inom hennes eget hröst.
»Låt* henne få flytta ned till mig», bad mormodern,
»jag är för gammal att vara ensam.»
Regina såg på sin svärmor och märkte för första
gången hur hon åldrats på den sista tiden, hur
skröplig och lutad hennes gestalt såg ut.
»Det är kanske bäst», sade non och satte en
kudde bakom »gamla fruns» rygg, en uppmärksamhet, som
hon aldrig förr bevisat henne.
Der nere i den behagliga lilla våningen, uppfyld
af blommor, böcker och konstskatter, var det som
om Laura haft lättare att komma till rätta med sig
sjelf.
Allt sedan hon läst moderns bref och fattat
beslutet att offra sin egen brinnande åtrå för att lvda
hennes sista vilja, blef längtan efter konstnärslifvet
dubbelt stark och ville ej låta kufva sig; det var som
om hon förlorat hopp, framtid och mål, och hela
hennes tillvaro föreföll henne tom och intresselös.
Hennes tankar gingo ofta till Einar. Skulle han
få följa sin kallelse eller skulle o öfver s tigliga hinder
också ställa sig i hans väg?
Han skref sällan. Regina framförde stundom en
helsning, men talade aldrig om honom, åtminstone ej
med Laura. Tillfrågades hon af någon utom
familjen angående hans lif och studier, svarade hon med
stolthet:
»Han har alltid de högsta betyg, det blir något
stort af honom, derom är intet tvifvel.»
På Lauras tid och tankar lade mormodern så
mycket beslag som möjligt. Hennes högsta glädje
hade varit att sjelf pyssla om sina blommor, damma
sina konstskatter och läsa sina favoritförfattare. Nu
satt hon oftast sysslolös i länstolen framför den
öppna spiseln, i hvilken hon tyckte om att se en
glödande kolhög, vid hvars sken hon kunde värma de
kalla, skälfvande händerna, eller också var stolen
framflyttad till fönstret de stunder solen visade sig,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
