Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mormodern var jordad.
Mäktigt gripen hade Laura sett kistan sänkas i
den svarta* mulleu en solig vårdag, då allt uppspirade
med nyväckt lif och glädje.
»Det är öfverstökadt, Gud ske lof!» sade Regina,
under det hon åter stälde i ordning i den aflidnas våning.
När detta var gjordt, stängde hon dörren och
stoppade nyckeln i sm ficka.
Laura söijde den gamla af hela sitt hjerta och
tyckte sig numera ej hafva något att lefva för eller
någon att älska. Hon saknade äfven böckerna,
konstskatterna och tystnaden der nere, och hennes längtan
och oro, som insöfts under den tid, då hon offrade
sig sjelf i kärlek, vaknade med förnyad kraft.
»Det är tid på att skaffa Laura litet förströelse;
du borde tänka på att hon är ung», sade Regina till
sin man en afton på hösten.
Denne såg förvånad på henne och svarade:
»Du har alldeles rätt, tack för dessa ord.»
En sömmerska tillkallades, som under sträng
uppsigt skar till ett par sällskapsdrägter åt den unga
fliCKan: en hvit luftig och en svart sidenklädning,
mormoderns högtidsdrägt, som ändrades.
»Det kan inte hjelpas, om det kostar litet», tänkte
Regina, under det hon knappade in på en aln spetsar.
Lauras illa sydda, hoplappade drägter hade
mången gång väckt morbroderns förargelse och varit
ständig anledning till tvister mellan honom och hans hustru.
»Hon är en fattig flicka och skall inte
uppfostras till att glömma det», sade Regina.
»Hon är min systerdotter, kom i håg det»,
svarade han.
En afton i januari månad, då han stod i
tamburen, insvept i sin pels, och väntade på hyrvagnen,
som dröjde, frågade nan derför ängsligt:
»Laura är väl rigtigt bra klädd?»
»Var lugn», svarade Regina buttert.
Laura slog upp sin kappa, under hvilken den
h vita, luftiga, högt uppsatta klädningen skymtade fram,
och sade;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
