Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dess anförare, en fetlagd, ståtlig bankir med
stor förmögenhet, ljusbrunt, krusigt skägg och väl
bibehållet ansigte, trots de fyrtio åren och det vilda lif,
han ännu förde, blef föremålet för Reginas särskilda
uppmärksamhet.
Han hade rest och sett mycket samt uttryckte sig
väl, och Laura underhöll sig hellre med honom än
med någon annan samt gjorde ej någon hemlighet
deraf...
»Ar ni dotter till den store Walter?» hade varit
hans första ord till henne, och dermed hade han vun*
nit hennes ynnest, hvilken han bibehållit genom de
ständiga loftal öfver fadern och den rika erfarenhet,
han egde i allt hvad till teater och konst hörde. Han
hade ett skarpt hufvud och gissade sig strax till hvilka
tankar och intressen, som sysselsatte hennes själ.
Snart var han en ofta sedd gäst i det
Miinther-ska huset, och Laura spelade för honom sina
briljantaste salongsstyeken, under det han stod bredvid,
vändande notbladen eller försjunken i andlös
beundran, då hon som oftast spelade utantill eller någon
gång kunde öfvertalas att variera ett eget tema.
»Spelar ni aldrig Mendelssohn, vår förnämste
tonsättare, fröken Walter?» frågade han en gång och satte
fram ett nothäfte.
»Nej», svarade hon rodnande och lade undan
boken nederst på nothyllan.
»Han friar snart, derom är intet tvifvel», sade
Regina till sin man en afton, då bankiren visat sig
mera förtjust än någonsin och Lafira varit särdeles
glad och liflig samt på mosterns enträgna uppmaning
deklamerat några småbitar af Heine och till och mea
fått hennes hjerta att klappa varmare än vanligt.
»Det hoppas jag att han inte gör», svarade
Mtin-ther ifrigt.
»Ett sådant anbud bjudes henne ej två gånger;
han är rik och ansedd och hon fattig som en
kyrkråtta», återtog Regina häftigt.
»Min vackra, präktiga flicka», inföll han varmt,
»skall inte falla i händerna på en gammal rucklare,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
