- Project Runeberg -  Vid gassken och dagsljus : Bilder ur teaterlifvet /
160

(1885) [MARC] Author: Wilma Lindhé
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Och du skall alltid känna dig nöjd och lycklig
här och ej önska något bättre?» frågade hon ifrigt.

»Här fattas ingenting mer än att Einar delar
rummet med mig», svarade han trohjertadt och ville fatta
moderns hana; men hon vände sig förlägen bort och
lemnade rummet.

Sista dagarne af november väntades Einar. »Det
blir en omvexling», tänkte Laura och gladde sig deråt;
men då hon såg mostern vända upp och ned på hela
huset och ådagalägga en allt tydligare ovänlignet mot
henne sjelf och ovilja för att hon skulle göra något
för den efterlängtades trefnad eller hafva någon del
i glädjen öfver hans återkoipst, förstod hon hvad som
väntade henne och beslöt att frivilligt draga sig
tillbaka.

Åt honom skulle hon kunnat anförtro sinatankar,
sin längtan och smärta, och kanske fått bot för den
modlöshet, som gjorde henne gammal och
lefnads-trött midt i ungdomsvåren; ty var han den samme
som förut, skulle han förstå henne. Stundom tyckte
hon också, att allt kunde blifva bra, blott hon fick
gråta ut med armen om hans hals, hvilket hon så
ofta gjort som barn; men hon viste, att hon måste
undvika honom, derför att afundsjuka ögon skulle
bevaka hvaije hennes rörelse och ett modershjerta
lida af hvarje förtroligt ord, de vexlade med hvar
andra.

Den tjuguåttonde november på morgonen
underrättade ett telegram, att han skulle komma med
afton-tåget.

»Vi mö4a honom naturligtvis vid bangården», sade
Regina med fuktiga, strålande ögon och tillade, i det
hon såg på Lauras glädjeskimrande ansigte: »För dig
fins ej plats i vagnen, aet borde du kunna räkna ut,
utan att jag säger det.»

Ludvig öppnade synbarligen sin mun till en
protest, men en blick af modern tystade honom.

Hela dagen aatt Laura i sin kammare med en
stor hög gammalt linne framför sig, som skulle stop-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:14:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lwgassken/0164.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free