Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
serade mäktigt och ohämmadt rundt omkring henne
och hvilket hon en gång också skulle lära känna och
förstå.
Det var ljuft att lefva; denna tanke träffade
henne ofta som en blixt, och hon förstod ej
hvar-för hon så nyss förut grubblat, klagat och längtat
efter död och förintelse. Hon tyckte sig aldrig förr
hafva varit medveten om den lifskraft, som
strömmade i hennes ådror. Hennes bröst svälde af hoppet
om anade fröjder, hennes gång blef spänstig, hennes
rörelser lifliga, och det var som om ögonen ständigt
blickat in i ett soligt drömland, kändt af ingen
annan än henne sjelf.
»Älskade mamma, låt oss dricka té nere hos mig!»
bad Einar mer än en afton, och så skedde också, om
modern än brummade litet öfver besväret, som dock mest
kom på Lauras del. Synbarligen försökte hon att
inför sin sön framställa denna mera i skepnaden af en
tjenarinna än en jemlike; men för honom syntes hon
aldrig älskligare, än då hon, med det stora, hvita
förklädet framför sig, skar brödet eller ordnade tebordet.
Hans ögon följde hvaxje hennes rörelse; men såg
han henne komma bärande en bricka, en
vatten-karafin eller, såsom ibland hände, en rock, som han
utlemnat till borstning, sprang han upp och tog det
ifrån henne, liksom vore han kammar^enaren och hon
hans herskarinna.
Han slog upp flygeln, släckte lampan och rörde
om elden i den öppna, rikt ornerade spiseln, så att en
hel svärm af gnistor sprakande for upp i skorstenen.
»Här skall du sitta, mamma, liksom mormor
gior-de», sade han och drog fram länstolen till eldstaden,
der glöden sakta knastrande lågade och långsamt sjönko
till sammans.
»Nej», svarade Regina otåligt, »jag är hvarken
lastgammal eller orkeslös som hon; låt mig sitta i
»itt vanliga soffhörn.»
. Snart hördes också rasslet af strump sti ekorna
der-ilr&n, men han gick bort och satte sig bredvid pianot.
8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
