- Project Runeberg -  Vid gassken och dagsljus : Bilder ur teaterlifvet /
176

(1885) [MARC] Author: Wilma Lindhé
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Laura satt tyst, med fuktiga ögon.

»Jag tycker om det, Einar, men jag förstår ju så
litet.»

»Säg inte det», inföll han lifligt.

»Och så är jag kanske partisk. Blif inte ledsen,
men jag är inte säker på, att allmänheten kommer
att tycka om det.»

»Derför att det är så svårt att höra sanningen,
ja», svarade han häftigt.

»Den kan sägas på så många sätt.»

Han lade sin hand på pappersarken framför sig.

»Der ligger hela mm själ, det bästa inom mig;
jag kan inte bära ett nederlag.» *

»Man kan bli starkare efter det», sade hon
sakta.

Hans känslor och själsförmögenheter voro
stegrade af den spänning, hvari han försatts genom
uppläsandet af detta manuskript, hvarpå han nedlagt så
många års tankearbete och så rika förhoppningar.

»Och vet du, Laura, hvem som inspirerat mig,
hvem jag tänkt på, när jag skildrat min hjeltinna?»
sade han lifligt.

»Nej, det kan jag inte gissa», svarade hon
skälmaktigt. »Hon är mte sann, Einar, det är just felet;
hon är ingen qvinna, utan en engel.»

»Du borde inte säga detta; det är just dig, jag
tecknat.»

»Kanske sådan jag borde vara, inte sådan jag är.
Tack emellertid för dessa lyckliga timmar och farväl»,
sade hon och räckte honom sina båda händer.

Han behöll dem i sina, under det han blickade
in i hennes ögon, tills hon sänkte dem.

»De der ögonen ser jag för mig dag och natt»,
hviskade han med obeskriflig ömhet. »Du vet inte
hvad du blifvit för mig: min tillvaros hela mål, min
glädje, min framtid och mitt hopp. Jag tror, att jag
älskat dig ända från det ögonblick, jag först såg dig
och du försmådde mina leksaker, som jag offrade via
dina fötter »

Hans röst stockade sig.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:14:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lwgassken/0180.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free