Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det var mörkt der inne, men ej så mörkt, att hon
ej såg en lång, svart skepnad resa sig från soffan.
En blixtsnabb känsla af trots, vrede och mod
uppfylde hennes själ. Hon stod framför sin fiende,
färdig till strid.
Ett ögonblicks tystnad rådde i rummet, derefter
gick Laura fram, fattade elddonet, drog eld på en
sticka och tände ljuset. Här stodo nu de båda
qvin-norna ansigte mot ansigte, den ena blek af smärta
och raseri, den andra med purprade kinder och i
ögonen återskenet af en oändlig lycka.
»Eländiga, falska, lättsinniga varelse», hväste
Regina, skälfvande af raseri; »blygs du inte att visa ditt
ansigte, då du fallit så djupt?»
»Fallit?» sade Laura med en glimt af fröjd och
ädel stolthet i sina ögon. »Att vara älskad, är det att
falla? Jag trodde snarare tvärt om.»
»Det är tredje natten du varit nere hos honom.
En fallen qvinna får inte stanna i mitt hus, umgås
med mina barn. Du skall bort . . . bort, hör du i»
fortsatte hon med ökad häftighet. »Här har inte
varit annat än elände från första stund du satte foten
öfver vår tröskel.»
»Och ni viste», sade Laura långsamt, med
tonvigt på hvarje stafvelse, »ni viste, att jag varit nere
hos honom i tre nätter ... ni trodde, att han
röfva-de min heder, och ni gjorde intet för att hindra det
eller rädda mig. Så djupt hatar ni mig, att ni
ger-na låtit er afgud begå en låghet, om det varit min
undergång ... Så df1*
mostern och stod ho
dessa antikens härliga qvinnoskepnader, konsten
någon gång visar oss från scenen eller på duken.
»Du var gammal nog att skyddp, dig sjelf»,
svarade Regina och drog sig tillbaka.
»Har ni lärt mig att vandra på rätta vägen
kanske?» återtog Laura med fast stämma och blixtrande
ögon, under det läpparne skälfde af den häftiga
sinnesrörelsen. »Aldrig skall jag glömma edra ord denna
Hon
on hade under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
