- Project Runeberg -  Vid gassken och dagsljus : Bilder ur teaterlifvet /
179

(1885) [MARC] Author: Wilma Lindhé
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

afton eller förlåta er dem; men ett vill jag säga, att
ehuru ni ej litar på er son eller känner honom,
gör jag det, och om jag också ej haft egen dygd eller
religion, eller någon mor att minnas, skulle ]ag
ändock aldrig syndat der nere, der mormor lefde och
dog.»

»Jag tror dig», sade Regina ofrivilligt, ty det var
henne omöjligt att tvifla, när hon såg det rena,
högtidliga uttrycket i Lauras ansigte. »Men det fins ingen
ursäkt för dina hemlighetsfulla nattliga besök», tillade hon.

»Jo, det fins en: hvarför låter du oss aldrig träffas,
aldrig talas vid öppet och fritt? Då skulle sådant ej
förekomma.»

»Och hvad hade han att säga dig?» frågade
Regina flämtande.

Hon hade gerna gifvit år af sitt lif för att ha
fått vara ett osynligt vittne till hvad som föregick
der nere dessa aftnar, då hon sjelf stått vid
sals-fönstret, lidande qval sådana hon endast tänkt sig
förekomma i helvetet, på hvars fasor hon trodde.

»Han läste sitt manuskript!»

»För digt när han hade miø», sade Regina sakta,
med af smärta qväfd stämma.

»Moster», svarade Laura mildare, »jag förstår hvad
ni lider, men ni skulle inte förstått honom, inte
ens velat höra på. Jag medgifver, att jag felat
oer-hördt mot konvenansen, men hvad moralen angår,
har jag ej brutit mera mot den, än om han läst det
i er egen salong.»

»Hvarför behöfde han alls läsa upp det?»

»Jag viste, att jag hade rätt; ni förstår ju iute
« ens en författares längtan att låta någon annan känna
med sig . . . någon, som står honom nära . . . innan
han i mängdens obarmhertiga händer lemnar sitt
hjertas heligaste tankar och känslor.»

»Och hvad sade han dig mer . . . det var något
mer . . . jag ser det på dig, Laura», sade Regina med
höjd stämma; »säg mig hela sanningen.»

»Han sade, att han älskar mig, att jag skall bli
hans hustru.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:14:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lwgassken/0183.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free