- Project Runeberg -  Vid gassken och dagsljus : Bilder ur teaterlifvet /
185

(1885) [MARC] Author: Wilma Lindhé
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

grofva hand, som då kärleksfullt strök det krusiga
håret, tills snyftningarna dogo bort och smärtan mist sin
udd, smekte det nu med ännu större ömhet, och efter,
en stund lyfte Laura sitt förgråtna ansigte, strök
tillbaka sina lockar och sade:

»Får jag stanna här, Maren?»

»Får? Tänk inte på något, oroa sig inte för
något, barnet mitt. Allt blir bra, ska’ hon fä se; nu är
hon hemma, kom i håg det.»

»Men din man!» sade Laura och tryckte Marens
hand.

»Han!» svarade denna med ett godt leende. »Åh,
det har ingen fara, vi komma nog öfverens, han låter
tala vid sig, det vet jag.»

»Så besynnerligt, att du genast kände igen mig!»

»Åh, det skulle jag väl gjort bland tusenl
Rummen här nere stå lediga, samma rum, som salig frun
bodde i», fortsatte Maren och torkade bort en tår med
förklädssnibben; »det är bara om sommaren, när
badgästerna komma, som de äro upptagna.»

»Först af allt vill jag träffa mm far . . . vet du
hans adress?»

»Nej, inte nu för tillfället», sade Maren tveksamt;
»men det går väl an att få reda på den.»

»På teatern ja . . . så har jag tänkt.»

»Hör nu på . . . först går barnet mitt upp till
mig och hvilar en stund, under tiden går jag och
skaffar reda på herrn; till teatern får hon inte gå. Låt
mig nu ta af henne kappa och hatt, så hon känner
sig hemmastadd. Rummeu der inne stå oeldade, men
till qvällen skall der vara varmt och i ordning, lita
på det.»

Medan Maren talade, hjelpte hon Laura af med
ytterplaggen samt hängde upp dem, och denna lät
henne hållas, glad öfver att å nyo omhuldas af dessa
kärleksfulla händer.

Maren, som alltid varit stor och fet, hade under
dessa år betydligt tilltagit i volym och derigenom ej
förskönats. Ögonen lågo små i det runda ansigtet,
det ljusa håret hade blifvit så tunt, att det knappt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:14:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lwgassken/0189.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free