- Project Runeberg -  Vid gassken och dagsljus : Bilder ur teaterlifvet /
187

(1885) [MARC] Author: Wilma Lindhé
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Jag kommer genast, det får stå och klara sig
litet!» sade Maren och försvann hastigt genom dörren.

Strax derefter hörde Laura trappan knarra under
de tunga stegen, och försjunken i drömmar glömde
hon för en stund det närvarande, tills hon väcktes
upp af högljudda röster, som dock snart tystnade.

»Det måtte väl inte ha kallnat», sade Maren, då
hon återkom och genast hälde den bruna, doftande
drycken i kopparne. »Jörgen kommer strax», tillade
hon litet förläget; »han fick lof att göra sig fin först,
skall jag säga.»

Då Laura såg på henne, tyckte hon, att hennes
ansigte hade en starkare färg än förut och att hennes
rörelser voro oroliga och hastiga.

En stund derefter kom Jörgen. Han såg tafatt,
bortkommen och litet butter ut samt bugade sig stelt
borta vid dörren.

Maren räckte honom hans kopp, hvars innehåll
han hälde ut på tefatet och långsamt sörplade i sig,
under det han knaprade på en sockerbit.

Laura satt hela tiden och försökte hitta på något
samtalsämne; men det lyckades henne ej, och hon
kände sig allt mera nedstämd.

»Det är kallt ute», sade han ändtligen.

»Ja», svarade hon, glad att han hittat på något;
»mycket kallt.»

»Han är nordlig också, med svår sjö, det hörs allt
min sann hur det vräker»

»Hafvet!» sade hon, 11 " 01 J

nad igen.»

»Hvad det måtte vara härligt; jag skulle vilja
vara med!»

»Ni ... en så fin fröken», sade han
småskrat-tande; »jag tycker just hvad ni skulle blekna om
näbbet.»

»Kanske», svarade hon allvarligt; »men mamma
var aldrig rädd, vi seglade ett par gånger.»

»Ja, jag mins», iniöll han, »modigare qvinfolk har
jag aldrig sett; hon var rent tokig i sjön.»

»Hafvet ja!» återtog

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:14:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lwgassken/0191.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free