- Project Runeberg -  Vid gassken och dagsljus : Bilder ur teaterlifvet /
189

(1885) [MARC] Author: Wilma Lindhé
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Det vill jag», sade Laura bestämdt.

»Din mor önskade, att du inte skulle blifva
skådespelerska.»

»Jag måste», återtog hon och betraktade med af
9märta blandadt medlidande faderns slappa, härjade
drag och bräckliga gestalt.

»Var det bara derför du kom hit?»

»Fråga mig ej, pappa; nu är jag här, det är nog,
och ämnar försöija mig sjelf. Derefter har jag länge
längtat. Jag vet, att jag handlar emot mammas sista
önskan, men det kan inte hjelpas; hon kunde ju ej
förutse, hvad som skulle hända. Jag har stridt emot
i det längsta, nu har jag ingen annan utväg, och alla
betänkligheter ha flytt. Hjelp mig, pappa», sade hon
bevekande, »jag har intet annat än dig och konsten
att lefva för!»

Han såg på henne frågande och ängsligt.

»Du också!» suckade han och strök hennes hand.
»Lifvet är bra tungt.»

»Vi skola hjelpas åt», återtog hon tröstande; »jag
borde aldrig ha lemnat dig ensam så länge.»

Hur sorgligt var det ej för henne att se honom
så gammal och förfallen! Synbarligen hade han
påtagit sina bästa kläder och gjort allt för att se så
respektabel ut som möjligt, och ändock var det,
oak-tadt de vackra dragen och den elegans, som ännu
fans qvar, något i hans utseende, som tydligt
berättade, att ett utsväfvande, tygellöst lif allt mera förde
honom till förnedring och undergång.

»Vill du inte bo här hos mig?» sade hon och
lade armen om hans hals. »Jag skall taga vård om
dig.»

»Jag kan inte», svarade han skyggt och vände sig

bort.

»Du kan inte tro hur trefligt vi skulle få och hur
bra du skulle ha det», återtog hon glädtigt.
i , »Tack», sade han rörd, »jag tror dig, men det går
! inte för sig . . . det vét jag bäst.»

I Han stannade ej länge och var synbarligen ifrig

att komma derifrån.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:14:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lwgassken/0193.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free