- Project Runeberg -  Vid gassken och dagsljus : Bilder ur teaterlifvet /
194

(1885) [MARC] Author: Wilma Lindhé
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Ett par gånger hade hon sett honom uppträda i
mindre roler — han hade nu sällan någon större
— men det var så smärtsamt att se huru han gått
tillbaka, att hon snart upphörde att gå till teatern.

Hon hade fått en väninna, och detta var nu
hennes lifs största glädje.

Den forna subretten, Betty Enders, hade sedan
några år varit gift med den menniskofiendtlige
komikern Zandt och under hans ledning utbildats tilfc en
framstående karaktersskådespelerska. Nu hade hon
emellertid fyra barn, hennes figur hade förlorat sin
ungdomlighet, hon hade blifvit allt för fet, och
allmänna omdömet var, att det förtog all illusion att se
henne spela ung flicka.

Om allt detta sväfvade hon med artisters vanliga
blinda egenkärlek i lycklig okunnighet och hade ännu
ej tänkt sig möjligheten, att någon kunde taga från
henne en af de roler, i hvilka hon uppträdt med så
mycken framgång.

Hon omfattade Laura från första ögonblicket med
den varmaste vänskap, och denna blef snart en lika
gerna som ofta sedd gäst i det Zandtska hemmet, hvars
värdinna var känd för att sköta sitt hus, icke som de
sköna konsternas idkarinnor vanligen bruka, utan som
en duglig, driftig husmor.

Laura tyckte också bäst om att se henne
omgif-ven af sina barn, som tycktes tillbedja henne/
Hennes vackra ansigte med dess hvita tänder och lifiiga
ögon tog sig då långt bättre ut än från scenen, och
hennes runda, hemtrefliga figur passade så väl för
omgifningen.

Ketler var der också emellanåt, och för honom
kände Laura från första stunden en varm sympati.
Hans glada, något lättsinniga väsen motsvarade föga
hans dystra utseende; men hans samtal intresserade
henne mer än alla andras, och lika mycket som hon
förvånades öfver hans kunskaper, hänfördes hon af
hans brinnande kärlek till konsten.

Hon sökte så lefva sig in i detta nya, att det
gamla, med sina bittert ljufva minnen, skulle förblek-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:14:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lwgassken/0198.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free