- Project Runeberg -  Vid gassken och dagsljus : Bilder ur teaterlifvet /
195

(1885) [MARC] Author: Wilma Lindhé
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

na, och hade ej natten med dess vakna timmar eller
drömmar varit, skulle det kanske lyckats.

Hon hade nu vistats nära tre veckor i sitt nya
hem, då en dag en notis från jernvägen underrättade
henne, att hon hade fraktgods att afhemta.

»Jörgen styr nog om det», sade Maren lugnande,
då Laura, ifrigoch darrande på rösten, kom ut i
köket för att underrätta henne derom.

•»Hvad kan det vara?» tänkte hon. »Jag önskar,
att de ej ville sända mig något.»

Hon kunde dock ej sy på sitt broderi, ty ögonen
vände sig ständigt utåt gatan för att speja efter om
Jörgen ej snart skulle visa sig med något paket
under armen.

En stor forvagn stannade utanför dörren, och flere
karlar gingo bredvid.

Hon sprang upp från sin stol, blek af rörelse
och med våldsamt klappande hjerta; det kunde
endast vara en sak i den der stora, oformliga låren.

Hon hörde Jörgen kommendera, gjordar och linor
anskaffas och låren med buller och bång skjutas från
vagnen ned på marken; men hon stod qvar, liksom
bunden vid fönstret. Slutligen, när de böljade bryta
upp den, sprang hon ut i köket till Maren och föll
henne om halsen, under det hon skrattade och grät
på samma gång.

»Jag viste det», sade Maren, »och Jörgen med.
Dröj nu här ute, tills det är inburet och står der i
all sin härlighet.»

»Men jag skall väl betala karlarne?»

»Den, som skickat hit det, har styrt om allt det
der, och öl trakterar Jörgen dem med dessutom.»

»Nu är det färdigt», sade denne en stund derefter
och stack hufvudet in genom köksdörren. »Kanske
fröken vill se på det; men allt är rätt. En
instrument-makare var med och satte i hop det, som det skall vara.
Det är bra stort för väggen, det är det enda; men
vackert är det i alla fall», tillade han och fölide
henne in.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:14:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lwgassken/0199.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free