Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Maren vinkade i det samma ifrigt åt honom,
och Laura blef ensam.
Det var flygeln från undervåningen, hon såg det
ögonblickligen och förstod också hvem som sändt
den.
En varm, berusande känsla af ömhet och lycka
fylde hennes själ, då hon, lutande sig ned öfver
instrumentet, kysste, smekte och tilltalade det, som
hade det varit ett lefvande väsen, en kär,
förft-o-gen vän.
Bredvid stodo pianostolen och notskåpet, intet
saknades, och öfverst låg Mendelssohns Lieder, ett
gammal nött exemplar. På titelbladet var skrifvet
aessa ord:
»Om jag ej väntade och hoppades, kunde jag
ej lefva.»
Om aftonen, då Jörgen satt i köket, rökande
sin aftonpipa, och Maren sysslade med ett och
annat, sade nan och strök sig förnöjd om hakskägget:
»Det låter bra, det der; men jag tycker, att hon
skulle tröttna, hon har visst spelat ett par timmar.»
»Åh nej, hon tröttnar inte, hon är rigtig artist»,
sade Maren, »och fast salig frun sjöng som en engel,
hör jag nog, att hon inte spelade hälften så vackert
som dottern.»
»Det är en rigtig glädje att ha den der låten att
höra på», återtog Jörgen; »slamra inte medknifvarne,
mor.»
»Ja, sade jag inte det», svarade Maren
förnöj dt, »att vi inte skulle behöfva ångra, att hon fick
bo här.»
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
