- Project Runeberg -  Vid gassken och dagsljus : Bilder ur teaterlifvet /
201

(1885) [MARC] Author: Wilma Lindhé
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Du har förderfvat dig genom att följa mig till
teatern i hvad väder som helst.»

»it nej, den hade nog kommit ändå», sade
Maren snyftande.

»Gör det så ondt?»

»Visst gör det ondt, men det är inte det värsta;
nu kan jag inte få se er i morgon afton eller följa
er hem . . . hvem i all verlden skall göra det?
Herre Gud, om Jörgen vore hemma, då vore allt väl!»

»Var inte ängslig, jag har ju min far.»

Maren såg på henne och sväljde synbarligen
några ord, hon haft på tungan.

»Jag har i alla fall Ketler», återtog Laura, som
gissat till Marens tankar, »och behöfver bara säga ett
ord, så följer han mig.»

»Gör det då ändtligen, men säg till i tid. Ni vet,
de äro vana att. jag tar hand om er.»

En besynnerlig, feberartad känsla af längtan och
oro bemägtigade sig Laura den dag hon skulle
uppträda. Det var henne omöjligt att sitta stilla eller ens
spela nå sitt piano. »Om det vore qväll ändå!»
suckade hon mer än en gång, och en stund derefter
tänkte hon deremot: »Jag önskade, att det kunde
skjutas upp.»

»Ack, att du kunnat vara medl» hviskade hon,
när hon skulle gå, och Maren slöt henne i sin famn
under en tyst bön.

»Jag lär ingenting kunna göra till saken», svarade
denna uppmuntrande; »var bara inte rädd, det är det
förnämsta, och lycka . . .»

»Nej, nej, lyckönska mig inte, då går det illa»,
inföll Laura leende; »kasta då hellre en gammal sko
efter mig, när jag går.»

När hon gick m i sin klädloge, stod Ketler nära
trappan.

»Kom i håg ert löfte att vara tidigt klädd och
låta mig afsyna både drägt och maskering», sade han
skämtsamt.

Hon var ensam der inne, utom kläderskan, som
skulle passa upp Betty Zandt också och af henne

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:14:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lwgassken/0205.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free