- Project Runeberg -  Vid gassken och dagsljus : Bilder ur teaterlifvet /
203

(1885) [MARC] Author: Wilma Lindhé
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

gen far i afton, ni är Clärchen, som älskar Egmont
. . . det är det enda, ni får minnas.»

»Tack», svarade hon och tryckte hans hand.

I det samma kom Betty ned för trappan, vid
bättre,lynne än Laura vågat hoppas.

»Ar jag bra?» frågade hon, vänd till Ketler.

»Ni är alldeles för vacker», svarade denne
småleende; »modern ser lika ung ut som dottern, tror jag.»

»Jag får ju inte se ung ut; jag har min sann haft
besvär nog med att skaffa mig rynkor och grått hår»,
sade hon fnurrigt.

»Det kan jag nog tro», svarade han med komiskt
allvar; »men ni får trösta er med att folk i
allmänhet inte behöfver göra sig det besväret, det kommer
allt ändå.»

»Tyst mellan kulisserna», ropade regissörens
bar-ska stämma, »ridån går upp.»

»Mod, Clärchea!» hviskade Ketler en stund
senare, när Laura gick förbi honom för att sätta sig
vid garn vindan.

Äfven Zandt hade strax förut sändt henne en
vänlig, uppmuntrande nick, som gjorde henne mera godt än
allt annat. Han åtminstone hade då förlåtit henne.

De första orden kommo osäkra och sväfvande
från hennes läppar. Ofrivilligt kastade hon en blick
ut öfver salongen, öfver dessa hufvuden, som hon nyss
förut sett upplysta af det klara gasskenet. Nu var
allt insvept i dunkel; men hon viste, att de funnos
der, hon viste, att alla dessa ögon betraktade henne,
att alla dessa hjertan skulle lyssna till henne, och en
jublande känsla af mod, kraft och sällhet fylde
hennes själ. Från detta ögonblick var hon Clärchen och
intet annat.

Betty tycktes också hafva glömt allt groll och
endast vara den svaga, älskande modern, och att
spela mot Brackenburg, det vill säga Ketler, det viste
Laura redan förut var det samma som att sjelf blifva
elektriserad.

Soldatsången, de sjöngo till sammans, hon med
sin .friska, ungdomliga sopran, och han med sin djupa

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:14:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lwgassken/0207.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free