- Project Runeberg -  Vid gassken och dagsljus : Bilder ur teaterlifvet /
204

(1885) [MARC] Author: Wilma Lindhé
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

bas, gjorde storartad lycka, och bifallsstormen efter
aktens slut var ihållande.

»Det var er, debutanten, det gälde», hviskade
Ketler; »men ni var också till och med bättre, än jag
väntade.»

Andra akten spelades, och Laura stod väntande
på fadern. Hennes hjerta klappade af ångest, hon
viste ej hvarför. När han kora, sminkad och ståtlig,
lugnade hon sig och tog några steg emot honom;
men han vinkade blott med handen och gick förbi
henne.

»Det går af gammal vana», tänkte Ketler, när
han hörde honom; »det är slentrian nu, ingenting
annat. Grud ske lof, att inte publiken märker något.. .
bara inte hon gör det.»

I det samma såg Laura på honom med sorgsna
ögon, och han sänkte sina.

Ett par gånger kom han af sig och hoppade
öfver en och annan mening; men när akten var slut,
var bifallet det vanliga — publiken hyllade sin
gunst-ling.

I tredje aktens stora scen mellan Egmont och
Clärchen höjde han sig deremot till det sublima, och
hon — hänförd af hans talang, af skaldeverkets
gripande skönhet och den efterlängtade lyckan att spela
mot fadern — var lika sann som älsklig i sin ödmjuka,
hängifna kärlek.

När hon, med hans hand i sin, åter och åter
trädde fram till rampen för att mottaga den
hän-ryckta publikens hyllning, tänkte hon, under det
glädjetårar fuktade hennes ögon, på de ord, Clärchen nyss
yttrat:

»So lass mich sterben — Die Welt hat keine
Freuden auf diese.»

Under fjerde akten lyckades Ketler förmå henne
att hvila sig uppe i klädlogen för de stora scener,
som skulle komma; men sjelf stod han mellan
kulisserna och tänkte med stigande oro:

»Det blir värre och värre; han kan aldrig spela
till slut.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:14:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lwgassken/0208.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free