- Project Runeberg -  Vid gassken och dagsljus : Bilder ur teaterlifvet /
209

(1885) [MARC] Author: Wilma Lindhé
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

För alla hade hon endast varit debutanten, föremålet
för den nyfikna menniskoskarans hänsynslösa
omdömen.

Det föreföll henne, som hade de ögonblick af
hänförelse och lycka, hon genomlefvat, förflutit långt,
långt tillbaka i tiden, eller som hade de gält en
annan än henne sjelf, ty det sorgliga, som sedan
inträffat, hade liksom uppslukat dem.

Intet fans nu qvar af den afundade
skådespelerskan, hvilken mängden tillropat sitt bifall; här satt
endast en qvinna, gråtande öfver ett förspildt
men-niskolif och en hopplös framtid.

Aftonen derpå satt hon med en hög tidningar
framför sig. Ketler hade samlat och sändt henne
dem. »Allt berodde på hvad recensenterna skrefvo»,
hade Betty sagt henne.

Hon uppvek och läste tidning efter tidning, under
det hjertat klappade och kinderna brunno, och när
hon slutat dem alla, suckade hon och satt qvar på
sin plats i djupa tankar.

Stundom tog hon åter upp ett tidningsblad och
läste om en bit, som intresserat eller förvånat henne;
ty hon kände sig både förvånad, förargad och ledsen.
Förvånad öfver att de alla motsade hvar andra.
Hon hade hoppats genom dem få lära så mycket,
och här sade en, att hon varit för liflig, en annan
åter, att det enda, som kunde anmärkas, var att hon
föreföll något kall och stel. En tyckte, att hon
lyckats allra bäst i uppviglingsscenen, en annan åter, att
hon just der varit något svag. En tredje påstod, att hon
var den hängifnaste, ömmaste älskarinna, då deremot
en fjerde framhöll, att det låg något trotsigt i hennes
väsen, som ej passade en Clärchen. *

Derom voro dock alla öfverens, att det var en
glänsande debut, och att man, oafsedt det namn hon
bar, egde berättigade förhoppningar om att i henne
erhålla en konstnärinna af rang.

Hvad som förargade henne var, att alla
fram-höllo hennes utseende, »hennes glänsande apparition»,
nästan som det förnämsta. Hon blygdes och led af

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:14:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lwgassken/0213.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free