- Project Runeberg -  Vid gassken och dagsljus : Bilder ur teaterlifvet /
214

(1885) [MARC] Author: Wilma Lindhé
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

allt lika nytt och underbart; men hon drömde ej
endast, hon läste i den stora bok, som låg uppslagen
framför henne, och fadern var hennes lärmästare.
Deras gemensamma små utflygter — han orkade ej
gå långt — voro för båda af stort intresse, och säkeiifc
hade han ej på många år känt sig så lycklig, som då
han, sittande på gräsmattan bredvid sin dotter,
sönderplockade en blomma för att visa henne pistill och
ståndare, eller tyda något annat i naturens underbara
hushållning.

Han blef då stundom vältalig, och hon såg upp
i det skrynkiga, förfallna ansigtet och tänkte:

»Hvarför skall menniskan vara underkastad denna
den grymmaste af alla lagar . . . förgängelsens?»

Men svaret smög sig inpå henne, då hon såg
blomma efter blomma förvissna, ängarnas brokiga matta
och fältens gyllene skördar falla för lien samt trädens
bladskrud gulnad ligga vid dess fot.

Af bondfolket i trakten var hon mycket omtyckt,
och hon fann stort nöje i att samspråka med dem
och deltaga i deras sysslor. Mest älskad var hon
dock af barnen. Hon kunde aldrig gå förbi dem
utan en smekning eller några vänliga ord, och ofta,
då ingen såg det, kunde hon lyfta en liten ljushårig

f)ilt eller flickunge upp i sin famn och trycka den
illa varelsen till sitt hjerta, under det smärtans tårar
fuktade hennes ögonlock.

När hon lemnade bondgården vid skogssjön,
tyckte hon ej att fadern var friskare eller starkare
än förut; men han var gladare, hon hade kommit
honom närmare och sökt uppfylla moderns bön att
vara för honom allt hvad hon kunde. Han skulle
nu bo med henne hos Maren, dertill hade hon, efter
många strider, förmått honom, och i slutet af
september voro de åter i Z***, hon repeterande sina
nysf roler, han så småningom börjande sitt vanliga
dagdrifvarlif.

Han uppträdde numera nästan aldrig, men det
oaktadt uppehöll han sig oftast hela dagarne på teatern;

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:14:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lwgassken/0218.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free