Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Under det jag legat här sjuk och sömnlös, har
jag tänkt öfver mycket», sade Elfrida sorgset. »Jag
vet nu hur grym och hjertlös jag var; först nu
förstår jag hvad er mor led . . . hon dog deraf.»
Lauras händer fattade ett krampaktigt tag i
kudden, och hennes skälfvande läppar pressades hårdt
emot hvar andra.
»Att dö är ingenting», fortsatte Elfrida dystert,
»att lefva som jag är värre. Jag vet inte, om det är
vidskeplighet; men allt sedan olyckan hände mig . . .
det var en qväll på teatern, elden fattade i mina
kläder, jag var nära att brinna upp . . . har jag tänkt,
att det skedde som straff för det onda, jag gjorde er
mor. Denna tanke har aldrig lemnat mig ro. Jag
blef skadad invertes, jag vet mte på hvad sätt . . .
det har varit plågsamt . . . men jag miste ena ögat,
och ?mitt utseende var förstördt . . . det var långt
värre.»
Hon teg, men en snyftning pressade sig fram ur
hennes bröst.
I Lauras hjerta kämpade vrede och medlidande
om herraväldet.
»Tror ni, att er mor förlät mig, innan hon dog?»
hviskade den sjuka ängsligt och bönfallande, liksom
berodde hennes själs frälsning deraf.
»Derom är jag säker», sade Laura efter ett
ögonblicks besinning med fast stämma; »i hennes hjerta
rymdes ej bitterhet och vrede.»
»Och förlåter ni mig?»
»Ja, så visst som jag hoppas sjelf blifva förlåten.»
»Tack, o tack!» snyftade Elfrida, i det hon
fattade Lauras hand och tryckte en kyss derpå. »Låt mig
nu se på er.»
Laura gick fram till bädden. Elfrida vände sig
mödosamt och flyttade ljuset, som stod på det lilla
nattduksbordet bland medikamentsflaskorna.
»Nu gör det ingenting att jag är ful», sade hon
sakta. »Vill ni sitta här bredvid mig en liten stund?»
fortsatte hon, vänd till Laura, och då denna gjorde
så, lät hon sina ögon med välbehag hvila på den ung-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
