- Project Runeberg -  Vid gassken och dagsljus : Bilder ur teaterlifvet /
228

(1885) [MARC] Author: Wilma Lindhé
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

störtflod. När hon gått £511 doms med sig sjelf, hade
hon med glädje tänkt, att hon blifvit en annan,
bättre menniska, som förlåtande kunde se tillbaka på
begångna oförrätter; men nu, när mostern stod framför
nenne, var det slut med goda föresatser och sjelf
be-herskning. Allt hvad hon lidit sedan barndomen
reste sig hämnande inom henne, och fasande för sig
sjelf kände hon sin själ öfversvämmas af ett vildt,
koncentreradt hat.

»Jag kommer för att bedja dig om något»,
framstammade Regina.

»Bedja mig om något!» svarade Laura. »Det är
bäst för oss båda, att ni inte gör det.»

»Det är ännu svårare än jag tänkte», återtog
Regina med dämpad röst och vred ett ögonblick sina
händer i förtviflan. »Jag vet, att du gör hvad jag
begär . . . gör det gerna . . . men jag önskade, att
jag ej behöfde bedja dig derom.»

Hon teg ett ögonblick. Derefter, hemtande djupt
efter andan och liksom samlande alla sina krafter,
utstötte hon orden:

»Blif Einars hustru!»

Rodnaden hade försvunnit från Lauras kinder.
Hon stod blek, kall, med sänkta ögonlock; men med
ens var det som om hela hennes varelse upplysts af
en inre eld.

»Och derom ber ni mig ... är det ert allvar?»

»Ja».

»Och ni var viss om att jag gerna skulle blifva
det ... följa er ögonblickligen kanske?»

»Du älskar honom, och hvilken qvinna skulle ej
vilja bli hans hustru?»

Det låg vid dessa Re ginas ord något varmt, vekt
i hennes röst, som Laura kände igen, och hon
fattades för ett ögonblick af medlidande med denna
qvinna, som förödmjukade sig inför henne.

»Och hvarför ber ni mig om detta?» frågade hon.
»Ät det för att jag skall blifva lycklig? Svara mig
upprigtigt. Har ni under denna tid tänkt en enda
tanke på hvad jag möjligen kunde lida?»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:14:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lwgassken/0232.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free