- Project Runeberg -  Vid gassken och dagsljus : Bilder ur teaterlifvet /
239

(1885) [MARC] Author: Wilma Lindhé
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Hon fann detta hans svar sn

det ringaste hafva inverkat på hans åsigter.

Laura erhöll fjorton dagars tj en stledighet, en
ovanlig godhet, påstodo kamraterna, och derefter
uppträdde hon som förut.

Om förmiddagen gick hon på repetitionerna och
om aftonen aflade hon sin sorgdrägt för att roa andra,
under det smärtan bet sig fast i hennes hjerta, liksom
äkulle den aldrig kunna förjagas derifrån.

Hon brydde sig ej längre om bifallet, men när
hon kom in på scenen, var det henne omöjligt att
ej göra sitt bästa, och stundom kunde hon ej värja
sig för den stolta tanken, att vore hon ej verklig
konstnärinna, skulle hon ej kunnat så döda sig sjelf
för att lefva upp i en diktad personlighet.

De själsqva], af hvilka hon led, spårades tydligt i
hennes utseende. Hon blef kraftlös, blek och
affal-len, och Maren, utom sig af oro, rådfrågade en läkare.

»Spelterminen lider mot sitt slut, och det är väl;
ni skulle inte stå ut länge till», sade denne, då han
undersökt henne. »Bada nu flitigt och var ute på
sjön i sommar, så blir ni nog frisk och kan uppträda
till hösten igen. Jag skall i alla fall ordinera något,
som uppehåller krafterna.»

Han skref ett recept, och Maren kunde aldrig
nog förvåna sig öfver den hastiga verkan, det gjorde.
Det matta, liknöjda uttrycket i den unga flickans
ögon försvann med ens, och hennes gång och
rörelser återfingo sin spänstighet.

»Det var ju en ngtig underdoktor, det der», tänkte
Maren, belåten öfver att hafva sökt honom.

Hon kunde ej gissa sig till. att ett läkemedel
kommit under helt annan form och henne ovetande.

En afton, när Laura kom in i klädlogen, låg der
ett litet paket, adresseradt till henne. Hon ref upp
förseglingen, och ett glädjeskimmer, sådant som ej
synts på hennes ansigte allt sedan hon för sista
gången lemnade mormoderns lilla våning, lade sig på

att hon skildes från honom

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:14:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lwgassken/0243.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free