- Project Runeberg -  Vid gassken och dagsljus : Bilder ur teaterlifvet /
240

(1885) [MARC] Author: Wilma Lindhé
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

nytt deröfver, då hon betraktade boken, som hon höll
i handen och på hvars titelblad stod:

Minnen och förhoppningar.

Dikter af Einar.

Hon skulle uppträda och hann ej mer än ögna
deri, men det var en onämnbar lycka att se aen
ligga der prydlig och ouppskuren, omgifven af detta
mystiskt tilldragande behag, som hvilar öfver hvarje
nyutkommen bok, och dertill veta, att det var han,
som skrifvit den. Hon hade länge väntat och
hoppats att få se frukterna af hans arbete och tankelif,
och här skulle han ändtligen stå liksom ansigte mot
ansigte med henne, afslöjande hvad han tänkt och
känt under den bittra tid, de varit skilda.

Det brann ljus i hennes kammare till långt
fram på morgonen, ty hon kunde ej lägga bort boken
förr än hon slutat den. På hvaije rad var det något
nytt, han sade henne, eller något hon återfann, som
hon också tänkt, känt, hoppats eller lidit, och ju
längre hon läste, desto mera fann hon hvilket
oupplösligt band, som förenade deras själar; men han
hade vuxit, han stod öfver henne, och mycket af
hvad hon blott dunkelt anat eller förnummit, blef
henne nu först klart.

Under jubel och tårar sade hon sig, att denna
bok, som skulle göra hans namn kändt och aktadt,
var skrifven för nenne eller kanske genom henne.
När han segrat, kunde hon bära sina bördor, och nu
viste hon också, att de voro hvar andra nära, äfven
om tid och rum lade sig skiljande emellan dem.

Det var dessa tankar, som uppehöllo hennes
mod under denna tid, den förfärligaste i hennes
lefnad, då det, hvarefter hon längtat i åratal, hopplöst
och lidelsefullt, förvandlats till ett tvångsok, för tungt
för hennes späda axlar.

Att vara tvungen att uppträda, att ej kunna
und-slippa, äfven när hennes sinne var som tyngst eller

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:14:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lwgassken/0244.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free