Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i hennes ovilja som störst, blef henne för hvarje dag
j olidligare och syntes henne som en förnedring af
j den fria menskliga viljan.
! Nu, när hon skulle afgå, täflade kamraterna om
j att visa henne vänlighet, och Betty Zandt sökte
fram-j för andra att liksom hoppa öfver den tid sonV varit
och börja vänskapen på nytt; men ehuru Laura ej
I stötte henne tillbaka, hade hennes hjerta kallnat, och
i nu var det hon, som kände, att det emellan dem
båda aldrig kunde blifva som förr.
I sjelfva verket frågade hon sig ofta, om ej allt
varmt och godt höll på att dö inom henne, så kall
och liknöjd tyckte hon sig vara; men när hon dä i
enrum satt böjd öfver det lilla häftet dikter, brusade
i de upp från djupet, sjudande och öfverströmmande,
dessa varma, lifgifvande känslor, som hon sökt qväfva,
och då viste hon, att de funnos der, dolda och gömda
understundom till och med för henne sjelf, men
okuf-liga och oförgängliga.
Ketler sörjde djupt öfver att hon skulle lemna
scenen. Han viste allt för väl, att han aldrig kunde
blifva för henne mer än han var: kamraten, vännen
och rådgifvaren; men att få vara detta hade länge
varit hans lifs bästa glädje, och nu skulle äfven det
upphöra. Han var doc& glad öfver, att hon för alltid
skulle lemna detta lif mellan kulisserna, att hon
skulle återvända derifrån lika ren som hon kommit
samt blifva endast qvinna, lycklig och
lyckliggörande.
Slutligen kom den efterlängtade aftonen, då hon
för sista gången beträdde tiljorna och sade sitt farväl
till kamraterna, publiken och triumferna.
Det låg en högtidlig stämning öfver det hela.
Ketler, som spelade emot henne, var så gripen,
att för första gången en aning uppsteg inom henne
om huru kär hon var honom, och sjelf kände hon
sig så underligt beklämd. Det var ett afsked, ett
| afsked från något stort inom henne, som skulle
be-grafvas, och det kunde ej ske utan smärta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
