- Project Runeberg -  Vid gassken och dagsljus : Bilder ur teaterlifvet /
242

(1885) [MARC] Author: Wilma Lindhé
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Kransar och buketter regnade från alla håll,
hennes namn ropades från tusen läppar, och hon böjde
sig ödmjukt inför den dröm, som blifvit till
verklighet, och kände, att det ej var detta, som det var
bittert att försaka, utan något, som stod högt deröfver.

1/ den jublande vissheten att vara fri blandade
sig många af dessa hvar andra motsägande känslor,
af hvilka menniskonaturen är uppfyld; men främst af
allt kände hon, att det var konsten, hon skulle
öfver-gifva, att det var kärleken dertill, hon skulle jorda,
och att, om hon än sjelf redde grafkullen, inga
blommor ännu kunde växa deröfver.

* *

*



Marens badgäster voro komna och staden var
öfversvämmad af främlingar. Från tidigt om
morg-narne till sent på aftonen såg man dem gå
genom gatorna och vidare nedåt parken till den
sandiga, sluttande hafsstranden, der de små
afklädnings-skjulen stodo uppradade bredvid hvar andra.

Hotellen voro öfverfulla af muntra gäster, som
ville se och ses; men de, som voro verkligt sjuka
eller önskade lefva i stillhet för sig sjelfva, njutande
af hafsvindens friska sälta, af långa seglatser, nsktureT
eller vandringar bland de blomsterkläada
sandkullar-ne längre inåt landet, föredrogo en enklare, meTa
obemärkt bostad.

Längst in i hamnen, skyddade för alla vindar,
lågo segelbåtarne med spända segel, liksom
flygfärdiga måsar, och i hvaije förstäf satt en groflemmad,
solbränd sjöbuss, spejande efter förtjenst. Mången,
som eljest oftast var ute på långtur, hade stannat
hemma för att på detta lättare sätt förtjena sina
pengar, och bland dessa var också, till Marens stora
glädje, Jörgen. Att vara ensam med »de
främmande herrskaperna» var det värsta Maren viste, och
hon kände sig så trygg nu, då han var henne nära

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:14:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lwgassken/0246.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free