Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hon nickade blott och stod qvar på
förstugu-trappan, insupande den friska luften.
»Vill du ha de här?» hviskade en späd stämma,
och en liten mjuk hand sökte fatta tag i hennes.
Laura hade ej märkt, att Lottchen kommit ut och
en lång stund stått bredvid, med beundran blickande
upp i hennes vackra, allvarliga ansigte.
»Pappa och jag plockade dem i går nere vid
stranden; han går mea mig dit ned i dag också. Ja,
iag får nog fler», fortsatte barnet och räckte fram den
lilla handen, som var fyld med små snäckor, af hvilka
en del redan voro sönderkramade.
»Visst vill jag ha dem!» svarade Laura ifrigt.
När Lottchen tömt sin skatt i hennes hand, sjönk
hon på knä, slog sina armar kring den lillas hals,
pressade henne intill sig och kysste henne under en
ar och tårar, som hon ej kunnat
»Gråt inte så, gråt inte!» förmanade Lottchen med
något af (jvinnans medfödda beskyddareton i sin röst;
men när intet hjelpte, sade hon ängsligt: »Jag skall
gå efter mamma, hon skall tala förstånd, som hon
gör, när jag är stygg och inte vill somna om aftnarne,
innan hon också lägger sig.»
Detta hjelpte. Laura reste sig upp.
»Jag skall tala vid din mamma . . . sedan . . ,
nu måste jag ut . . . Tack . . . jag skall gömma
snäckorna . . . det kän du lita på.»
»Du får flere i morgon!» ropade barnet.
Laura hörde henne ej. Med hatten djupt
neddragen .öfver ögonen och parasollen uppspänd, ilade
hon framåt, utan att tänka på hvart aet bar, endast
hon kom utom staden.
Af gammal vana slog hon in på en väg, som,
stenig och oländig, förde in till en hafsvik, dit sällan
någon besökande satte sin fot. Tårarne, som under
hennes vandring blott en och en silat sig fram genom
ögonhåren, strömmade nu utför hennes kinder. Hon
kastade sig framstupa på den brunbrända gräsmattan,
hennes lif.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
