- Project Runeberg -  Vid gassken och dagsljus : Bilder ur teaterlifvet /
250

(1885) [MARC] Author: Wilma Lindhé
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

med händerna för ögonen, och hennes kropp skakades
af den häftiga själsrörelsen.

Efter en stund saktades snyftningarna, hon reste
sig upp, varm af den kamp, hon genomgått, och af
solskenet, som öfverströmmade henne, strök håret ur
ansigtet och såg sig omkring, nästan blyg inför sig
sjelf öfver det passionerade utbrottet.

Hafvet låg fritt och öppet framför henne, och
nedanför hennes fötter slogo vågorna högt skummande
mot stranden. Stora, våta tångklumpar lågo
uppkastade helt nära der hon satt, måsarne skriaae, liksom
hade de en mängd sqvallerhistorier att berätta, och
här och der uppdöko hvita segel borta vid horisonten
Då och då kryssade en segelbåt helt nära stranden,
hon kunde höra seglen klappa i vändningen.

Hon flyttade sig till en sten, i hvars skydd några
hagtornsbuskar vuxit upp. Detta var hennes
älsklingsplats, gräsmattan var här grön, genomväfd af
blommor, och björnbärsrankorna slingrade sig utefter
marken, nästan ända ned till strandbrädden.

Hennes fingrar lekte med korset, som hon bar
kring halsen, och den saltmättade vinden blåste henne
rätt i ansigtet, svalkande de tårdränkta ögonen och
heta kinderna. Hon blickade ut öfver hafsytan, der
vågorna jagade hvar andra, upp till skyarne, som roade
sig med samma lek, och ned till gräsmattan, der
småkrypen sysslade med dagens olika värf, och detta allt,
som hon sett så mången gång förut, blef liksom nytt
i det skimmer, hvari hon nu såg det. Det var som
om de hårda, bittra känslor, som hopat sig inom henne,
smält bort för den vänliga barnstämma, som nått
hennes kärlekshungrande öra, och det föreföll henne som
om hon i denna stund gråtit bort sin sorg och gått
att börja ett nytt lif.

Då hon r,este sig upp och vandrade hemåt, skulle
ingen i henne kunnat känna igen den qvinna, som
om morgonen stapplade sin väg framåt, öfverväldigad
af sina känslors lidelsefulla häftighet.

På eftermiddagen förvandlades blåsten till storm.
Kandidaten och hans mor höllo sig uppe på sina rum,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:14:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lwgassken/0254.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free