- Project Runeberg -  Vid gassken och dagsljus : Bilder ur teaterlifvet /
256

(1885) [MARC] Author: Wilma Lindhé
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Det kunde hända, att modern oroade sig för eller
led af det allt uppslukande intresse, som fylt hans
lif; men det behöfaes blott att hon kastade en blick
på hans tärda gestalt för att hon skulle tänka: »Gud
välsigne hvar och en, som gör något för honom!»

»Kan du fatta att hon varit aEtris?» brukade han
säga till modern.

Han talade nästan aldrig annat än om henne.

Modern, som ej sett många aktriser och ej tänkt
öfver saken, svarade dock alltid:

»Nej, det är ofattligt.»

Men då blef han rent af vältalig i sin ifver att
bevisa, att hon, oaktadt sin anspråkslöshet och
qvin-lighet, varit något alldeles ojemförligt som
skådespelerska, och ej förr än ett hostanfall tvingade honom
dertill, upphörde han att tala om hur skön, hur stor
hon måste ha varit på scenen, och hur lycklig det
skulle gjort honom, om han fått se henne der en
gång, en enda.

När det var lugnt och varmt, följde han med ut
på sjön. »Det var stärkande», sade läkaren, som viste
att det nu mera gjorde det samma hvad han
ordinerade.

En eftermiddag i slutet af juli gjorde Marens
hyresgäster, som blifvit liksom en familj, en segeltur
för att, som professorn sade, »få frisk luft i lungorna
igen». Det hade varit stiltje i flere dagar, hafvet
hade legat som i dvala, och endast ångslupar eller
roddbåtar kunde taga sig fram derpå. Äfven nu
stillnade det ut framåt aftonen, och båtkarlen måste taga
till årorna.

Solen hade gått ned, ett mörkt, trasigt moln
hängde tungt vid ena sidan af horisonten, just der
solskifvan nyss sänkt sig, och längst ned mellan
fli-karne deraf såg man, att det h vilade på blodröd
botten. För öfrigt’ var himlen blå, förtonande i guld
och orange, och stränderna aftecknade sig nästan
svarta, med skarpa konturer, men försvinnande
detaljer; der invid låg vattenytan slät och blank, men
längre ut krusade den sig något. Senare gick månen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:14:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lwgassken/0260.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free