- Project Runeberg -  Vid gassken och dagsljus : Bilder ur teaterlifvet /
257

(1885) [MARC] Author: Wilma Lindhé
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

upp och bildade en jettelån g silfverfåra efter den
sakta fram glidan de båten.

Under skämt och muntert prat hade den af
Maren medsända aftonmåltiden förtärts, men med
skymningen, som tilltog, med månljuset och stjernorna,
som trädde fram allt tydligare, hade tystnad inträdt,
och hvar och en satt fördiupad i sina egna tankar.

Vattnets sakta plaskande mot kölen och årornas
taktmessi 1 Mefvo nästan som en vaggsång till

Jörgen satt med den korta kritpipan i munnen,
ej olik en molnstod, men på rufftaket hade professorn
och hans hustru slagit sig ned, och derifrån hördes
ett hviskande, oafbrutet samtal.

Laura undrade nu, som ofta förut, öfver hvad
dessa båda, som varit gifta i åtta år och stundligen
träffades, kunde hafva att säga hvar andra. För henne
såg det ut, som om de hvarje dag funnit hvar andra
på nytt, och hon tänkte, att det vore en välsignelse
för mången tviflare att bara se dem. Hade ej också
hon trott, att en sådan lycka ej fans i lifvet, blott i
böckerna?

Kandidaten satt bredvid sin mor, men på andra
sidan hade han Laura, hvars profil aftecknade sig
klart och tydligt i det skarpa månljuset. Hon viste,
att han ofta betraktade henne, och plågades deraf;
men nu hade hon glömt det.

Lottchen, som halfsof, hade krupit upp i hennes
knä, och hon vågade knappast röra sig af fruktan att
störa barnet.

»Laura!» ropade professorskan.

Laura hörae ej, hennes tankar voro långt borta.

»Laura, du måste säga hvem af oss har rätt»,
ropades åter.

Denna gång spratt den unga flickan till så
häftigt, att Lottchen blef fullt vaken.

»Ar det inte fjerde sången af »Einars dikter»,
som börjar så här:

aftonens

stillhet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:14:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lwgassken/0261.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free