Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fram ur hennes själs bitterhet, och nu egde hon
dertill i dem en lefvande, förbindande länk med den
man, hon älskade. Hon fattade ej, att hon ej förut
gissat sig till att de kände honom; ty när hon nu
tänkte tillbaka på den minnesrika afton, då Einar
återkommit efter slutad studietid, erinrade hon sig
mer än väl, att bland de professorer, han nämde,
namnet Heller också förekommit.
När hon slog upp sina ögon, mötte de
kandidatens. I hans låg en vild förtviflan, en skärande
smärta, och han skakade med en otålig rörelse ifrån
sig moderns hand, som ängsligt gripit fatt i hans arm.
Laura vände sig bort; ett mörkt moln hade skymt
bort hennes glädie.
Under en hel veckas tid undvek han henne
sorgfälligt. »Han var sjuk och orkade ej se någon mer än
sin mor», var svaret på alla vänliga förfrågningar, och
hostanfallen voro tätare och långvarigare än förut. |
Efter denna tids förlopp sökte han hennes sällskap
lika ifrigt som förut; men i hans väsen låg mera
ödmjukhet och i hans ansigte ett drag af stilla,
under-gifven förnöjsamhet, som ej förut funnits der.
Det var i slutet af augusti. Björnbären
svartnade allt mer, daggen låg qvar till långt fram på
förmiddagen, och champignonerna stucko upp sina
grå-hvita hufvuden ur tufvor och snår.
Laura skulle snart säga farväl åt sina vänner.
Badgästernas antal minskades dagligen. Jörgen hade
gått till sjös, på sista långturen, som han förklarade;
ty pengarne på kistbottnen skulle nu räcka till att föda
gumman hans och honom sjelf till döddagar, och han
ville ei längre lemna henne ensam. Det låg liksom
en förkänning om afskedets smärta i luften, men
ingen talade derom. Laura spelade flitigare än
någonsin och var noga att välja hvars och ens
älsklings-stycken, och kandidaten tycktes rädd om hvarje
ögonblick i hennes närhet.
»Får jag tala några ord vid er?» sade han
aftonen före afresan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
