Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
På Bettys enträgna uppmaning gick hon
slutligen för att se den nya stjernan, som uppträdde i en
af hennes egna glansroler.
Följande dagen läste hon recensionerna, och då
tyckte hon, att allt sammans i grunden var bara
humbug och menniskogunst nyckfullare än allt annat.
Denna skådespelerska hade uppfattat rolen på
ett helt annat sätt — en falsk uppfattning, så tyckte
Laura åtminstone — och hon smålog ironiskt, då
• hon tog fram och jemförde de recensioner, hon sjelf
fått.
Då var hennes uppfattning den enda rätta, och
nu åter borde rolen uppfattas så, endast så, som den
nya storheten funnit får godt, och just motsatsen till
det man mest berömt hos henne sjelf blef dennas
största förijenst.
Äfven Ketler var missnöjd med att spela emot
henne och missnöjd med sin verld i allmänhet. Trött
och nedstämd kom han allt emellanåt till Laura och
bad om att få sitta en stund och språka med henne
eller höra litet musik; det skulle uppfriska honom mer
än allt annat.
Hon fann alltid ett stort nöje i att tala med
honom, och mest talade de om det nya stycket, i
hvilket han skulle hafva en af hufvudrolerna; men
när hon spelade, tyckte han sig vara en Saul, hvars
själ vaggades till ro.
Hans tankar kretsade ständigt omkring henne,
ty huru kär hon än var honom ocn huru mycket han
fruktade att alldeles förlora henne, ville han ej, att
hon skulle sitta här och nöta bort sin ungdom.
»O, att jag vore yngre och hade ett långt lif
framför mig!» tänkte han ofta. »Men en sådan man
skall komma en dag, det hoppas jag.»
Laura hade fattat tycke för nere af sina elever,
och huru ensam hon än var, fann hon sitt lif numera
aldrig hopplöst. Ofta tyckte hon, att det var minnet
af hennes sommarvänner, som upplyste och värmde
hennes hem och hjerta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
