Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ra ens med ett ord; men när Einar tog god natt af
sin mor, darrade hennes hand i hans, och non
öppnade sina läppar liksom för att tala. Han såg på
henne, som om han väntade en lyckönskan eller ett
vänligt ord, men hon vände sig häftigt bort och lemnade
rummet.
Morgonen derpå reste han. åtföljd af sin far; de
skulle vara framme på aftonen, och dagen derpå
skulle stycket gifvas.
Direktören hade önskat, att författaren skulle
vara med om iscensättning och repetitioner; men
detta ville Einar icke. Han litade ej på sitt omdöme i
detta fall, skréf han; det skulle trötta ut honom, och
han ville helst, som de öfriga åskådarne, få se en
»premiöre».
Regina gick fram och tillbaka i sitt hem som en
orolig ande. Hon hade stält till stor höstrengöring
medan herrarne voro borta, ty hon hade räknat ut,
att arbetet skulle blifva hennes bästa hjelp dessa
svåra dagar; men hennes förvirrade tankar voro långt
borta. Hon mindes ej de befallningar, hon nyss
gif-vit, och hennes darrande, iskalla händer lyfte
silfver-pjeser och kandelabrar för att åter sätta ned dem,
som hade de varit henne för tunga.
Hennes tjenarinnor sågo på hvar andra med
betydelsefulla blickar, och sins emellan hviskade de:
»Hon är inte rigtig.»
Slutligen satte hon sig vid det utdragna
matsalsbordet, der Husets bordsilfver låg i stora högar,
mellan hvilka här och hvar reste sig ljusstakar, skålar,
fat och kannor af olika form och storlek.
»Jag skall polera det ensam, jag vill inte ha
någon hjelp», förklarade hon med häftighet.
Öfver den svarta, blankslitna sidenklädningen
hade hon bundit ett ofantligt hvitt förkläde, och på
hufvudet bar hon en hvit, turbanlik duk, som nästan
dolde det rika, nu alldeles hvita håret. Ansigtet var
blekt och infallet, och de stora, mörka ögonen
glödde med nästan onaturlig glans.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
