Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Det måste ändock vara ett misstag; han kan
inte skrifva annat än det bästa», sade hon med
stolthet. »Tänk bara hvilket uppseende hans dikter
gjorde!»
»Det var något annat; det är värre att skrifva
för teatern.»
»Den usla teatern!» ropade hon och knöt sina
händer. »I alla fall reser jag; jag känner, att det
öfverstiger mina krafter att stanna här.»
»Det var det jag ’ ’ TT n är redan be-
Utanför teatern i Z*** trängdes vagnar och
fotgängare om hvar andra, och i de starkt upplysta
korridorerna böljade en brokig menniskoskara, ifrig att
intaga sina bestämda platser.
Huset var utsåldt redan vid middagstiden, det
viste man, och i alla kretsar hade länge talats om det
stycke, som skulle gifvas, och af hvilket man väntade
sig så mycket, då det hade till författare samme
»Einar», som nyss utgifvit en samling allmänt
omtyckta dikter.
Laura satt bredvid morbrodern på en af
parkettens öfre bänkar. Dagen till ära hade hon aflagt sin
sorgdrägt och var iklädd en mjuk, hvit
kasimirskläd-nine; i håret voro instuckna tvenne mörkröda
ka-mellior, och kring halsen slöt sig ett veckrikt rysch
af crémefärgade silkesspetsar. Hennes kinder voro
öfverdragna af en varm rodnad och hennes ögon
strålade djupa och outgrundliga. Mer än en kikare
vändes åt det håll, der hon satt, och många igenkände
i henne den vackra aktrisen, som spelade året förut.
»Vet du hvar han sitter, morbror?» frågade hon.
»Nej, han ville vara alldeles obemärkt . . . men
du kan inte vara säker på, att ej han ser oss.»
stäld, och hade du
tvingat dig»
hade jag väl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
