Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
egentligen för att få fresta dig, som jag ville ha upp
mitt misshandlade stycke.»
»Nu förstår jag», sade hon och gaf honom ett lätt
slag med handen; »det var derför du erbjöd mig en
rol deri. Du egenkäre! Var det då så gifvet, att
det skulle fresta mig?»
»Jag trodde det!»
»Det var en frestelse . . . men har du ej ångrat
dig nu, då hela stycket blifvit bortfuskadt?»
»Det såg jag tusen gånger hellre, än att du
upp-trädt deri och det gått med glans.»
»Ar jag dig då så dyrbar?» frågade hon.
Hon var viss om svaret, men det var så ljuft att
höra det.
»Dyrbarare än allt annat!» hviskade han och slöt
henne å nyo till sitt hjerta.
»Ack, om mamma lefde!» sade hon sakta. »Men jag
vill så gerna tro, att hon ändock vet hur lycklig jag är.»
»Jag tror nog, att hon vet det», svarade han,
»och vill Gud, skall hennes dotter aldrig behöfva
pröfva på de lidanden, hon genomgick.»
»Nu kan det vara tid på, tycker jag», sade Arvid
Miinther litet otåligt, »att vi sätta oss till bords; det
lider på natten, och nu borde de väl hunnit säga
hvar andra hvad de hade på hjertat.»
»Nej, stör dera ej!» sade Regina bevekande.
Hon gick fram och lade armen om sin mans hals.
Det var den första verkliga smekning, hon gaf honom,
och hon var blyg och tafatt, som gjorde hon något ondt.
»Stör dem ej bupprepade hon. »Han är så lycklig.»
En stund derefter sutto de alla kring
qvällsbor-det, der Maren anordnat en verklig festmåltid. Det
storrosiga porslinet, som Jörgen hemfört från Kina
och som var hennes stolthet, begagnades för första
fången, och sjelf gick hon — litet tungfotad och
lumpig, men innerligt lycklig och välmenande —
omknng, serverande sina gäster af de rykande
rätterna på karotter och fat.
»Tag för er, barnet mitt!» sade hon, när hon
kom till Laura, och hennes ögon lyste af kärlek.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
