Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I.
’är höstrusket var som värst, och litet hvar
böljade längta efter festliga samkväm och
upplysta salonger, sände professorskan Wolmer
vanligen ut en inbjudning till supé med dans, hvilken
verkade som en tändande gnista och blef signalen
till att säsongen tagit sin början.
Ingenstädes roade man sig heller som i det
Wolmerska huset. Sedan fem år tillbaka nämligen.
Medan husfadern, den fräjdade vetenskapsmannen
och tänkaren, ännu lefde, var tonen en annan, ej så
litet allvarlig och förnäm, i hvilken hustrun framför
andra hade svårt att finna sig tillrätta.
De, som på den tiden gästade det ansedda
hemmet, voro också mestadels framstående män från
när och fjärran, hvilka lockats dit af en öfverlägsenhet
och ett människovärde, som låtit tala om sig,
anspråkslöshetens sträfvan efter obemärkthet till trots.
När den berömde mannen helt plötsligt rycktes
bort i sin fulla kraft med så mycket ogjordt arbete
1. — Ledfyrar. 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
