Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
buketten — omärkligt förlorat allt mera i fårg och
friskhet.
Det är tacksamt att ställa till en bjudning i
öfvergångstiden mellan höst och vinter, då en hvar
småfryser i rum, där mattor påspikas, dubbelfönster
insättas, och eldbrasor ej hunnit värma upp
väggytorna och bereda plats för hemtrefnaden.
Ett brusande, obestämdt sorl af skratt och prat
strömmade också igenom professorskan Wolmers
salonger, där hon gjorde les honneurs med en smit
tande älskvärdhet.
Hvar och en var också i sitt bästa lynne och
hade oändligheter att berätta om sig och sitt.
»Jag — jag — jag,* ljöd det i alla tonarter,
och i allt spelade den gängna sommaren in.
En hade varit vid Västkusten, en annan i Norge,
en tredje på sitt landtställe, en fjärde vid en
brunnsort; men alla hade de haft det så vidunderligt godt
och upplefvat så mycket, att det var en ren plåga
ej få berätta därom in i de minsta detaljer.
Därför kappades orden om hvarandra, drunknade
i och öfverröstade hvarandra, medan alla talade ingen
gaf sig tid att höra på, och ljudvågorna stego allt
högre, burna af själfintressenas ifver att göra sig
gällande.
Mest att förtälja hade professorskan och hennes
döttrar, som varit i Marstrand. Till dem lyssnade
man också dels af artighet dels därför att det var
så spännande, detta, att de sett konungen på nära
4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
