Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
heller. Min flygel — pappas sista gåfva — står
vanligen här inne.»
»Fröken sjunger?»
»Ja.»
»Och låter kanske höra er i afton?»
»Det finns inga longörer att fylla. Hör bara,»
svarade hon och pekade inåt smårummen, där det
surrade som i en jättebikupa.
»En paus skulle verka som ett uppfriskande
luftdrag.»
»Eller som en kalldusch.» Hon skakade energiskt
på hufvudet. »För societeten kommer jag aldrig
att sjunga.»
»Hvarför inte,» frågade han häftigt, i tydlig
opposition.
»Jag kan inga paradnummer och har redan valt
mitt auditorium.»
»Hvar finns det då, om jag törs fråga?»
I tonen mer än i orden låg något spefullt som
sårade; men när hon mötte hans varma, lifliga ögon,
glömde hon det, ty bakom det spelande uttrycket
förnam hon aningsfullt ett djup, som talade om en
sorg, som gått — eller en, som väntade.
»Jag kan endast sjunga för någon jag håller
af eller någon jag kan trösta och gläda,» svarade
hon enkelt. »Jag sjöng för pappa, medan han lefde,
och alltid finns det sjuka att muntra upp.»
Han tog hennes vänstra hand och förde den till
sina läppar. Så sprang han upp. Musiken spelade
en polka, och han skulle dansa den med värdinnan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
