Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Professorskan Wolmer var känd för sina
lukul-liska supéer, och i gästernas njutningslystna blickar
och belåtna miner kunde hon läsa sitt hedersdiplom.
Någon egentlig placering efter heder och
värdighet hade ej förekommit, men hvar och en visste
sin plats eller trodde sig veta den och höll sig så
högt uppe på rangskalan som skenet af blygsamhet
tillät.
Rolf, som fört Viola till bordet och fått i
uppdrag att utöfva värdskapet vid ungdomsborden, var
mera upptagen än själfva vaktmästarna, hvilka endast
hade att servera, då han tillika måste hålla tal,
konversera, säga artigheter och dricka alla till.
Hedvig var blek af trötthet och önskade intet
högre än att komma till ro; men dels fanns det ett
par gäster, bjudna af ren barmhärtighet —
professorskan var stark i sådana välgärningar — hvilka
ingen annan än hon tänkte på eller såg till godo,
dels hade hon ingenstädes att taga vägen, då hennes
sängkammare apterats till damtoalett och bvaije vrå
i huset vändts upp och ner.
Åt det bord, helt nära dörren till
serverings-rummet, där hon satt tillsammans med ett par
half-gamla flickor — Marjas och Violas för detta
lärarinnor — hade ingen tid att ägna någon
uppmärksamhet, hvaröfver hon skämtade så godt hon kunde,
medan missmod och mattighet gjorde henne ömsom
varm och kall.
Hon hade hämtat en flaska champagne och kom
med den öfver golfvet, plågsamt medveten om att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
