Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
eget hjärta jublade i kapp därmed, syntes honom
omöjligt.
Att skicka bort åkdonet borde varit en smal
sak, men så var det inte i hans ögon, ty hade
Knutson en gång gjort sig besvär att spänna för, var det
en hederssak nästan att hålla god min och låta sig
köras rundt.
Han drog ett djupt andetag och hoppade upp
i vagnen.
»Håll,» befallde han några ögonblick därefter
och stod med ett språng ute på gatan.
»Knutson kan fara hem och ta sig en fridag,
om han vill,» ropade han och skyndade framåt.
På trottoaren, en bit längre fram, gick en ung
flicka i enkel pälsbrämad kappa och tillhörande
mössa. Hon haltade och var ej svår att hinna upp.
Läkaren saktade också sina steg för att iakttaga
henne.
»Jo, hon gick bättreI Rakare och mera spänstigt.»
Han hade tagit Hedvig under behandling och
gjort det till en hederssak att låta friskare blod
cirkulera genom hennes ådror. I och med detsamma
hade han också blifvit en flitig gäst i det Wolmerska
huset; men sin patient såg han sällan, ty
professorskan och Viola mötte som oftast med den
underrättelsen, att hon var utgången eller upptagen af »de
där fixa idéerna». Och träffade han henne, var hon
en helt annan flicka, tyckte han, än den som talat
hänförelsens ord om hafvet och sett upp till faderns
bild med hängifven, exalterad ömhet.
48
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
